Bayer och Brinkjær: Professionslæring i praksis. DPU Forlag 2003

Forskning kring lärararbete
I projektet Professionslæring i praksis studerar  Bayer och Brinkjær hur nya lärare och nya pedagoger hanterar mötet med arbetsvardagen. Projektet bedrevs 1997-2003 med tre finansiärer; Institut for Filosofi, Pædagogik og Retorik, Köpenhamns universitet, Danmarks Pædagogiska institut (senare DPU) samt Forskningsrådene.

Studiet av nyutbildade lärares hantering av arbetet tillhör ett av många intressefält som forskare som intresserar sig för lärares professionella liv fokuserar. Några av de intressen som tar plats i forskningen kring lärararbete och  lärares utveckling i yrket skall nämnas. Ett är det didaktiska intresset, ibland parat med ett intresse för erfarenhetens betydelse för hur lärare planerar sin undervisning kan nämnas (t.ex. Clark & Peterson 1986, Hytönen 1994, Stukat 1998). Hit kan också räknas den s.k. teacher thinking-traditionen  (se översikt i Alexandersson 1994). Ett andra intresseområde är lärarsocialisation (t.ex. Lortie 1975, Jordell 1986). Lärar- och skolkulturer kan ses som ett tredje område, ibland kopplat till ett didaktiskt intresse genom att man frågat sig hur specifika lärarkulturer upprätthåller t.ex. specifika undervisningsmönster (t.ex. Hill 1994, Berg 1995). Det växande intresset för lärares lärande är ett fjärde intresse (t.ex. Madsén 1994, Hultman 2001) som fokuseras lärares lärande i arbetsvardagen. Bayer och Brinkkjær hör med sin studie hemma i denna sist nämnda intressegrupp.

Surveystudien
En del av projektet utgjordes av en enkätstudie. En grupp på 500 slumpmässigt valda pedagoger och 500 slumpmässigt valda lärare (av 2100 resp 2400 möjliga) har besvara en enkät vid tre tillfällen. Resultaten visar att många av de nya lärarna själva upplever att de har mycket att lära. 69 % av pedagogerna och 55 % lärarna menar att det fanns arbetsuppgifter på deras arbetsplats som de vill utföra men som de inte kände sig rustade för. Efter två år hade andelen fallit till 59 % respektive 18 %. 15 % av de nyutbildade pedagogerna och lärarna ansåg att relationen till kollegerna var viktigast i arbetet. Ett år senare menade 25 % av pedagogerna att kollegerna var viktigast, medan lärarandelen var oförändrad, samtidigt uppgav 53 % av lärarna att de oftast arbetar ensamma, medan pedagogerna sällan arbetade ensamma. Efter ett år i yrket uttryckte varannan pedagog och var fjärde lärare en önskan om att lämna yrket de närmsta åren.

Fallstudien
Utöver surveystudien genomförde de en fallstudie. Fyra lärare och fyra pedagoger följdes under två år. Dessa valdes slumpvis fram från deltagarna i surveystudien. De intervjuades ur ett livshistoriskt perspektiv. De följdes sedan i en veckas tid vid tre tillfällen, ca 3 månader, ca 6 månader samt 1.5-2 år efter de påbörjat sitt första arbete som utbildad pedagog/lärare. Varje observationstillfälle följdes av en intervju med några få fasta frågor, med önskemål om att kommentera episoder under observationsveckan samt med öppna frågor som varierade från gång till gång. Observationerna gav en bild av lärarnas praxis, medan intervjuerna gav en bild av hur lärarna rekontextualiserar sitt arbete. Teoretiskt tar forskarna hjälp av Basil Bernsteins teori om pedagogisk praxis, men istället för att studera hur elever är i stånd att känna igen och acceptera de krav en pedagogisk praxis ställer, så studerar man hur lärare identifierar krav som riktas mot dem i arbetet och hur de hanterar dessa i arbetet och i talet om arbetet. Man kan säga att studien utgår ifrån att i inträdet i de pedagogiska institutionerna måste lärarna hantera arbetet så som de redan är konstruerade där och att detta för med sig ett lärande – professionslæring. Arbetet och arbetsvillkoren, t.ex. pedagogiska koder och arbetsdelning blir därför vad forskarna kallar  ”arbetsplatsens läroplan” (arbejdspladscurriculum).

Arbetsplatsens läroplan
En pedagogiska kod kan, t.ex. på en förskola (børnehave), vara hur barnen skall sitta kring ett bord och äta, vilket bordsskick barnen skall använda. Som ny måste du lära dig detta och förhålla dig till det. På detta sätt är sådana pedagogiska koder ”arbetsplatsens läroplan”. När den nyanställde t.ex. tillrättavisar ett barn som inte följer det bordsskick som eftersträvas, så bidrar denne till att upprätthålla institutionens pedagogiska koder. Denna typ av lärande och anpassning till gällande koder kunde forskarna iakttaga påtagligt hos pedagogerna. En läroprocess som var framträdande hos lärarna var att de, oavsett pedagogiska koder, fick erfara att förlopp de försökte iscensätta bröt samman. Deras lärande handlade mycket om att utveckla en repertoar för att hantera avbrott och att få klassen på rätt spår igen. I denna mening kunde forskarna således identifiera förändringar som de betecknar som lärande i yrket (professionslæring).

En form av lärande som förekom vill forskarna beteckna som ett diskursivt lärande. Det kom till uttryck i perspektivförskjutningar eller perspektivskiften. Forskarna hävdar att deras material visar att lärare och pedagoger tonade ned det barncentrerade personella perspektivet tillförmån för ett fackligt positionellt perspektiv. Materialet visar t.ex. att lärare började prata mera om ”elever” än om ”barn”, att de lämnar sin egen identifikation med eleverna och mer börjar se sig som lärare. På liknande sätt börjar pedagogerna allt mindre tala om sig själva som en slags imaginär mamma och mer om sig själva som en form av systemförvaltare. Såväl lärare som pedagoger lyfte under de första åren fram kollegernas betydelse på gott och ont för arbetet, man gick ”Fra at ’brugerne betyder meget’ til ’kollegerna betyder mere end först antaget” (s 20).

Ett annat område som fokuseras i fallstudien är social arbetsdelning. För de nya lärarna är position och placering till stora delar redan bestämd när de träder in på arbetsplatsen. Forskarna iakttog hur de nya hanterade denna situation. För pedagoger som kom till ledande positioner handlade det mycket om att fylla sin roll och att klara den kritiska granskning och prövning de utsattes för.  För lärare kunde det handla om att kämpa sig till en bättre position i organisationen, t.ex. så att man kunde få inflytande över det egna arbetsschemat. För lärare handlade det om att skapa sig en plats i organisationen som gjorde deras önskningar uppfyllda, att få behålla en klass, bli av med en klass, få behålla ett ämne, bli av med ett ämne, bli av med arbetsuppgifter/uppdrag eller vinna särskilda uppgifter etc. Hanterandet av den position man tilldelats, för att behålla den eller för att förändra den förde också detta med sig ett slags lärande kring den sociala arbetsdelningens villkor.

Bayer och Brinkkjær diskuterar inte de principiella eller de lokala förhållandena mellan utbildning och yrkesutövning på arbetsplatsen, utan lärande i arbetet och arbetets läroplan per se. När man börjar arbeta i sitt yrke påbörjas en rekontextualisering och en test av de egna kunskaperna. Det egna vetandet och färdigheterna undersöks och rekontextualiseras i relation till de betingelser som man möter på arbetsplatsen. Bayer och Birnkkjær visar i sin studie hur det går till när dessa betingelser på arbetsplatsen formar nya lärares lärande i arbetet. De visar på det berättigade i att tala om en ”arbetsplatsens läroplan”.

Alexandersson (1994), M. Metod och medvetande, Göteborg; Acta Universitatis Gothoburgensis.

Clark, C. M. & Peterson, P. (1986). Teachers´ thought processes. In Wittrock, M. (Ed.), Handbook of research of teaching, NY: Macmillan.

Berg, G. (1995).  Skolkultur, lärare och skolledare. Ped inst, Uppsala universitet.

Hill, M (1994) Democracy according to school cultures: what teachers regard as the values they are supposed to transfer to children. Göteborgs universitet.

Hultman, G. (2001) Intelligenta improvisationer: Om lärares arbete och kunskapsbildning I vardagen. Lund: Studentlitteratur.

Hytönen, M. (1994). The teacher plans: will curriculum be realised? University of Helsinki: Department of teacher education.

Lortie, D. (1975). Schoolteacher. A sociological study. University of Chicago Press.

Jordell, K. (1986). Fra pulp til kateter. Om sosialisering til læreryrket. Universitetet i Tromsö. Avdelningen för praktisk-pedagogisk utdanning.

Madsen, T. (1994). Lärares lärande; från fortbildning till en lärande organisation. Lund: Studentlitteratur.

Miller, A.  (1996). Pupil behaviour and teacher culture. London: Casell.

Stukat, S. (1998). Lärares planering under och eftert utbildningen. Göteborg; Acta Universitatis Gothoburgensis.

Carola Aili, Lektor vid Högskolan Kristianstad